Krisberedskap

Sverredal & Langen arbetar främst förberedande och förbyggande med krisberedskap, proaktiv krishantering och kriskommunikation. Vi ser det som framgångsfaktorer när olika verksamheter ska förändras, utvecklas och förvaltas.
Genom att planera, genomföra risk- och sårbarhetsanalyser, utbilda, samarbeta och öva kan vi stärka olika aktörer i näringslivet och vårt samhälle.

Föreningen Krisinstitutet

Sverre Sverredal och Maria Langen är grundare av den ideella intresseföreningen Krisinstitutet (tidigare Svenska Institutet för Kriskommunikation). 
Krisinstitutet erbjuder medlemskap till dig som vill engagera och utveckla din kompetens tillsammans med andra experter inom krishantering, kommunikation och beredskap.
Föreningen kvalitetssäkrar även utbildningar, som diplomeringen i kriskommunikation, inom området. Sverredal & Langen tillhandahåller utbildningar i linje med Föreningen Krisinstitutets koncept.

Krisinstitutets utvecklingsresa 
Svenska Institutet för Kriskommunikation (Krisinstitutet) etablerades 2009 i syfte att:

  • Förebygga kriser – för att skydda värden som varumärken, tillgångar och människor!
  • Effektivisera kriskommunikation – för att skapa trygghet och lindra effekterna av en kris!
  • Bearbeta kriser – för att människor ska få stöd att komma vidare ur krisen!
  • Lära av kriser – för att höja kompetens och utvecklas genom erfarenheter!

Under 2017 utvecklades verksamheten och Svenska Institutet för Kriskommunikation ombildades till en ideell intresseförening. Ny styrelse och nytt namn:  Föreningen Krisinstitutet.

Föreningen Krisinstitutets verksamhet 2017-2019 är inriktad på kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan medlemmar och andra intressenter. Utbildningskonceptet med diplomering och certifiering utvecklas löpande. 

Mer information om Föreningen Krisinstitutet via Krisinstitutets webbplats

Kriskommunikation - att leda i blåsväder, förlag Sanoma Utbildning (december 2012). Författare Sverre Sverredal och Maria Langen. Boken kan köpas via nätbokhandlare som Adlibris och Bokus (länk)

Krisinstitutet arkiv 2009-2017

2012 > 05

Illustration: Sverre Sverredal Illustration: Sverre Sverredal

Posted on 2012-05-31 by Sverre
Så blev ordet AVINVESTERA etablerat i folkmedvetandet.

Efter lång tid av kritik mot Lundin Petroleum och bolagets vägran att utreda anklagelserna om Sudan-affärerna, har nu Folksam tagit chansen att sticka ut som en ansvarstagare i samhället.

Företrädare för Folksam uttalade redan i samband med bolagsstämman tidigare i våras mer eller mindre tydliga hot om att sälja sina aktier ifall Lundin inte ändrade inställning. Och det har dom inte gjort.

Nu är måttet rågat och Carina Lundberg Markow, chef ansvarsfullt ägande på Folksam har drivit fram detta ovanliga agerande. Även om det som nu sker inte är helt oväntat så borde det ändå bli något av en kalldusch för Lundins Petroleums företagsledning – och förstås de andra ägarna som nu kan riskera en pressad börskurs.

VD på Lundin Petroleum, Ashley Heppenstalls reaktion på kraven på internutredning var ju att ”Lita på oss eller sälj era aktier”. Han hade knappast räknat med att bli tagen på orden.

Den stora vinnaren på kort sikt är Folksam, som framträder som den vanliga och engagerade människans företrädare. Här gör man slag i saken och låter inte de vackra orden förbli tomma hot.

Krisen för Lundin Petroleum har kunnat utnyttjas på ett medialt dramatiskt sätt av Folksam som stärkt sin egen profil. Huruvida agerandet på sikt har effekt för Lundin Petroleum och deras agerande återstår att se. Klart är dock att vi i framtiden kommer att få se fler utspel i likhet med Folksams – förutsatt förstås att Folksams pensionssparare också när plus och minus läggs ihop, tycker att det var en bra idé att använda sparkapitalet till något annat än maximera pensionsbeloppet.

Läs hela inlägget »
Illustration: Sverre Sverredal Illustration: Sverre Sverredal

Posted on 2012-05-25 by Sverre
Uppdrag granskning har nyligen visat ett inslag om våld och kamratförtryck på den exklusiva internatskolan Lundsberg i Värmland. De senaste åren har en rad artiklar och TV-reportage publicerats om såväl Lundsberg som andra riksinternatskolor. Det handlar både om romaner, filmer och intervjuer om tidigare generationers elever men vi möter också dagsaktuella vittnesmål och händelser. I huvudsak skildras en unken doft från ett gammaldags översittar- och klassamhälle där kamratfostran, strikt hierarki och tävlingsanda framställs som centrala ledstjärnor. Den som inte härskar är slav.

Reportagen slår delvis in öppna dörrar då de bara bekräftar många uppfattningar och fördomar om elitskolorna. Ändå bli vi som tittare mer och mer upprörda ju fler ”bevis” som presenteras.
På skolans hemsida låg redan en dag innan det senaste programmet sändes ett längre inlägg undertecknat av skolans rektor. Han skriver bland annat att han är ” övertygad om att vi kommer att bli ansatta på ett sätt som väcker starka känslor när programmet visas”. Inte så svårt att gissa.
Ändå tycks det som att skolan gjort en hel del för att komma till rätta med problemen. Ur skolans regler och normer (som bland många andra av skolans policy- och styrdokument är tillgängliga på nätet) kan man bland annat läsa:
All form av kränkande behandling, trakasserier och diskriminering är förbjuden.
Alla former av invigningsritualer eller s.k. nollningar är förbjudna. Välkomnande arrangemang vid skolstarten kan planeras och genomföras tillsammans med elevhemsföreståndarna.
Alla former av våld, hot, repressalier och ”maktlekar” är förbjudna.
Utnyttjande eller tilldelande av arbetsuppgifter mellan elever får inte förekomma.

Tydligare ställningstaganden mot de kritiserade förhållandena (initieringsriter, kamratförtryck och ”slavarbete”) kan väl knappast begäras. Frågan återstår då hur reglerna efterlevs och om traditionerna är starkare än vad några formella dokument på en webbplats är. Det finns det uppenbarligen mycket kvar att göra. Det är troligen inte lätt att tillgodose både samhällets krav och gruppen gamla Lundsbergare som skickar sina barn till fostran i ”Lundsbergsandan”. Det innebär en stor utmaning för kommunikationen från skolan då intressentgrupperna kan misstänkas ha delvis motstridiga förväntningar på verksamheten.

Kritiken mot dessa skolor lär fortsätta, men vi hoppas att det inte kommer att bero på fortsatta övergrepp och våld mot barn.

Läs hela inlägget »
Illustration: Sverre Sverredal Illustration: Sverre Sverredal

Posted on 2012-05-11 by Sverre

Lundin Petroleums tidigare verksamhet i Sudan har kritiserats under en lång tid. Man har frågat vad bolaget hade för inblandning i de påstådda brotten mot folkrätten som ska ha skett. Lundin och dess företrädare har svarat på ett arrogant och långt ifrån klargörande sätt.

Carl Bildts tidigare delaktighet i styrelsen har gjort att frågan fått fäste hos såväl allmänheten som hos media. Lundin Petroleum (och för övrigt rätt många andra företag) tänker nog en extra gång innan man tar in politiker i styrelserummet. Risken är överhängande att en verksamhet som annars skulle gå  obemärkt förbi, kommer att nagelfaras grundligt i medias jakt att fälla syndande maktpersoner – ju kändare desto intressantare!

Vad som är sant och inte kan vi inte veta idag. Däremot kan man undra hur Lundin Petroleum resonerat inför bolagsstämman som ägde rum igår. Att det skulle ställas besvärande frågor under stämman var redan annonserat. Att då rent fysiskt ta ifrån en av aktieägarna möjligheten att tala kan inte på något sätt stärka bolagets anseende.

Sven-Erik Alhem hade inför förslaget att starta en intern utredning om bolagets roll i Sudan-händelserna gjort ett ”expertutlåtande”. Han rekommenderade stämman att inte göra det. Bland annat med motiveringen att den skulle kunna misstänkliggöras eftersom den ju skulle bedrivas på Lundins bekostnad och uppdrag. För detta har han i media fått kritik och man litar inte på hans oberoende eftersom hans utredning bedrivs på Lundins bekostnad och uppdrag.
Jaha, då blev i alla fall Alhems poäng uppenbar!

För övrigt är det ett tänkvärt sammanträffande att Carl Bildt just idag träffat de två fängslade svenskarna i Etiopien.

Läs hela inlägget »
Posted on 2012-05-03 by Sverre
Medierna rapporterar idag om sändningsproblemen för Rapports 18-sändning på onsdagen. I varierande mån används braskande rubriker som ”Totalhaveri”, ”Teknikstrul”, ”Precis allt gick fel” och ”Det mesta gick åt pipan”.

Farhågor hissas om att SVT:s nya sändningssystem inte är helt tillförlitligt och det har t o m förekommit rapporter om arbetsmiljöproblem och sjukskrivningar på grund av teknikskiftet.

Hur orolig ska man bli? Kan det bli så att vi inte kan lita på att informationskanalerna verkligen fungerar i ett krisläge?

Lite perspektiv på nyhetsflödet först: Enligt Anja Hilldén på SVT sänder man varje dygn 22 ”vanliga” nyhetsprogram i de två kanalerna inklusive de lokala sändningar som kan ses inom en region. Till detta kommer nyheter på minoritetsspråk, webbsändningar på SVT Play och det gamla hederliga Text-TV. En vanlig vardag. Ett enstaka missöde med en sändning borde inte skapa några större luckor i den kompakta flod av information och nyhetsbrus som väller över oss dagligen. Är nyhetstörsten riktigt svår kanske man dessutom kan växla över till TV3, TV4, BBC, CNN eller i värsta fall någon av de många radiokanaler som finns.

Med ökande nyhetsutbud växer också kraven på att flödet ska fortsätta utan avbrott. Så, okej då, lite uppmärksamhet kan vi faktiskt ägna de medier som
inte riktigt lyckas uppfylla sina löften och våra förväntningar.

Något ”totalhaveri” kan man knappast säga att Rapport drabbats av – möjligen någon timmes förväntansfull tystnad i den annars aldrig tigande nyhetsmaskinen.
Läs hela inlägget »